Tillåt flow- topprestation och effektivitet!

Flow – de flesta som idrottat vet vad jag talar om, men inom företagsvärlden har tänket inte anammats fullt ut.

Trots allt, finns en del företag som anammat forskningen inom flow för att uppnå bättre resultat. Green Cargo gick 2003 med vinst för första gången på 125 år, efter att dåvarande VD Stefan Falk med bakgrund från Ericsson och McKinsey byggt in de huvudsakliga faktorerna för flow.

Människor i flödes eller flowtillstånd är sällsynta, men de finns, syns och verkar av full kraft. Du kan inte ha undgått att ha lagt märke till dem för de rör sig i takt till sin egen musik. Den här typen är inte vemsomhelst. Det är en människa som tävlar i en speciell gren utan motståndare. Människan har ingått en pakt med sig själv och tränar i mästerskapet med sig själv, och resultatet kommer från en livslång ständigt pågående process som ett resultat av hårt arbete. Människan drivs av något högre och tränar sig i att skapa sin egen situation. Med leendet på plats, full av energi och med en god portion humor tar hon eller han sig fram med snabbhet, smidighet och lätthet och får grymt mycket gjort. Urtypen till människa dansar i takt till sina egna pulsslag.

Vill ni veta mer?

Typen har oerhört lätt att improvisera, finner sig i de flesta situationer och går ihop med nästan vemsomhelst. Sällan hör man klagomål eller gnäll. Skulle det finnas tillstymmelse till missnöje, hör det till regeln att göra något åt det. Tiden är alldeles för dyrbar för att tillåta klagande eller gnäll.

Ställer du en fråga, får du antingen ett ja eller nej toppat med en motivering. Om frågan inte går att besvara med ett ja eller nej, får du kanske ett svar där personen utvecklar ett resonemang. Ett resonemang som på ett medvetet sätt tagit ställning efter eget bevåg, synsätt och förhållningssätt.

Med ett finare ord säger psykologerna att människan lever i kongruens med sin kropp, intellekt och själ. Alla dessa tre ska överensstämma för att kunna nå toppresultat och hamna i tillståndet flow. Det låter en aning abstrakt, men jag ska försöka översätta just hur denna människotyp verkar till vardags, eftersom jag lärt känna några få, och trivs förbannat bra i deras sällskap!

En vidare beskrivning av människotypen. De går i takt med sin puls, tvekar sällan, har sitt synsätt och förhållningssätt klart, står för sitt tänk, uttrycker sina känslor, står för sin egenhet och målar sällan upp några hinder oavsett sällskap eller situation. En person med detta tillstånd kan bli precis vadsomhelst närsomhelst. Runt dynamiska personligheter händer alltid mycket oavsett situation. Ordet dynamisk betyder ordagrannt ””förmågan att ställa om sig”. Så länge de verkar konstruktivt fungerar de som en riktig tillgång. Det inre tillståndet med aktivt ställningstagande styr över tankar, beteenden och handlingar. Det är full fart framåt i 500 knyck, och personen i fråga låter sig inte hindras. Alla hinder är överstigliga. Man finner sällan en människotyp som anammar ”flow” jämt, men det finns absolut ett beteendemönster som ofta är återkommande. Vi finner dem ofta i skapande yrken.

Men varför är de så få?

Mer ofta förekommande är att man träffar barn som lever fullt ut. Barn har sina unika personligheter redan som små, men vad händer fram till vuxen ålder? Studier visar att vår uppskattning av roligheter utvecklas redan i 2-3-årsåldern. Vid fem års ålder brister barnet i skratt i genomsnitt 400 gånger om dagen, och så roligt blir det sedan tyvärr aldrig mera. Bara ett år senare är livet inte fullt lika kul, men ändå värt 300 skratt per dag. Med åren blir i varje fall den västerländska människan allt dystrare. Således skrattar vi som vuxna statistiskt sett 15 gånger om dagen, helst då på någons bekostnad.

Den biologiska nyttan med att skratta loss är som bekant väl dokumenterad. Uppfriskande substanser strömmar ut i kroppen. Stresshormonerna tar en paus, blodtrycket sjunker och hjärnans belöningssystem stimuleras.

Det vanligaste och ständigt återkommande ord ett barn hör är ordet ”nej”. Enligt en undersökning har genomsnittsbarnet hört ordet NEJ 40 tusen gånger vid 5 års ålder, och det repeteras miljarder gånger i det undermedvetna. Lika lite som tvång kan skapa en positiv känsla hos någon, lyckas ordet nej få en positiv klang. Båda företeelserna skapar obehag och väcker motstånd.

Paulo Roberto beskriver flödet på ett annat sätt. I sitt framträdande har han en intressant symbolik i 6 bollar som ständigt hålls i rörelse genom livet. Jonglören i livskvalité, har uppgiften att hålla både gummi- samt kristallbollar uppe i luften. Som alla jonglörer tappar man stundtals en boll i marken. Skillnaden ligger i om man tappar en gummi -eller kristallboll i golvet, där alla kan räkna ut vad effekten blir om man tappar en kristallboll. Han redobör först för gummibollarna som var och en består av följande:
1) Yrke, 2)Pengar och ekonomi 3)Materiella saker

Kristallbollarna är följande:
4)Nära relationer 5) Kropp och sist men inte minst 6)själen. Jag saknade här intellektet men får nöja mig med att koppla ihop det med yrkesidentiteten.

När alla dessa bollar är i luften har vi flow, som det numer bedrivs forskning inom. I tillståndet flow går allt med lätthet, det blir rätt och tiden försvinner. Flow inträffar under lagom utmanande och stimulerande uppgifter. Människan lever i kongruens och på så vis i samförstånd med både kropp, själ och intellekt, och vet precis var hon ska sätta sin gränser för att kunna flyta på i sitt flöde. Personen håller en inre dialog, som för det mesta är livsbejakande, men sätter stopp för när gränsen passeras. Det fina är att en sådan person inte kan bli utbränd och sällan blir sjuk.

Den nya forskningen säger att flow inte alls är kopplat till IQ, och att det kommer med låg puls, djupare andning och med ett leende. Flow kallas idag även ansträngningslös uppmärksamhet. Medvetandet är totalt obesvärat av vad du gör – du är i ett flow och lyckan är total.
Forskarna menar att flow är ett speciellt tillstånd som uppstår genom samspelet mellan positiv affekt och fokuserad uppmärksamhet.

Tillsammans med sina anställda hittar företag som anammat flow en balans mellan utmaning och förmåga för samtliga medarbetare ihop med dem själva. Samtliga medarbetare får feedback på arbetet och klara målbilder. Det här är framtiden gott folk. I flow management förstår ledaren vilka personligheter som ingår i laget, och hur man tar fram det bästa av alla. Vad som krävs av en ledare är total fokus på arbetslaget, och att man kan sätta sig själv i bakgrunden och låta laget framträda. Flow management har inte vunnit stor genomslagskraft ännu, men håll i er. Det finns där runt hörnet och blir vår framtid. Framtiden är till för ledare som förstår och har ett genuint inneboende intresse för relationer. Vi har idag ännu inte förstått konsekvenserna av att vi inte ser människan med sina inre resurser och kapacitet, samt med vilken effekt det har på organisationens prestationer och effektivitet.

Så länge vi bara ser människan som en kugge i maskinerit och inte tar personlighet och kompetens i beaktande har varken individen eller organisationen en chans att uppnå flow. Vi har allt att vinna på ett gott samarbete, hälsa, idérikedom och människor som vaknar upp och med lust att gå till jobbet där kapaciteten nyttjas optimalt.

Framgång

Jag förvånas aldrig över hur olika världar vi människor lever i. Sannolikt är att slumpen inte avgjort helt och hållet var vi hamnat, och att vi har använt oss av olika grader medvetna eller omedvetna strategier som lotsat oss dit. Vi drivs av olika saker som bottnar i olika intressen och drivkrafter.

Jag har idag haft förmånen att träffa en kvinna som kallar sig för kulturarbetare/filmskapare som just är i färd med att skapa sitt eget manus med en filosofisk-existensialistisk touch. Hon brottas med uppgiften att jaga rätt på finansiärer som kan backa upp henne ekonomiskt för att kunna slutföra sitt projekt. Finansiärer står inte på kö och och hon kämpar i motvind för att väcka intresse för sitt projekt.

Mot hennes livsstil ställer jag en aktiemäklares, och vi drar tillbaka klockan till början av 2000-talet. Kontexten är Carnegie, företaget som hamnade i kris. Här fullständigt badade man i pengar, och man levde i total avsaknad för hur pengar skulle hanteras och värderas. Totalt 0-koll.

Man blandade friskt ihop firmans pengar med sina egna och gränsen mellan privat sfär och arbete fanns inte. Adam Adamovic beskriver detta fenomen i sin bok ”Ondskans herrar” där fest, sprit, droger, bakfylla och bonus varvades om vartannat och gick till sitt slut ut över aktieägarnas vinstintresse. Kvar blev ett skal. Till slut gick det så långt att beteendet äventyrade hela företagets existens och blev firmans undergång. Nu till den brännheta frågan:

- Vad har en fattig kulturarbetare som en rik aktiemäklare inte har?

Jo, hon har en inre kreativ process samt total handlingsfrihet och styrs av en inre motivation där finansiella hinder inte stoppar henne. Motivationen är starkare än rädslan för att misslyckas.

Just denna beskrivna aktiemäklare styrs däremot av ett yttre grupptryck där sanktioner, tvång, hot om att man inte får ta del av gemenskapen om man inte gör som alla andra, ständigt gör sig gällande. Rädslan har tagit över den inre motivationen. Jag gissar att den mentala arbetsprocessen borde vara av analytisk karaktär, men styrs kanske endast av enkla transaktioner med tryck på köp- och sälj knappen. Endast mer pengar finns med som motivatorer i sammanhanget. Min tes är att just denna typ av arbetssituation där man själv inte är delaktig i skapandeprocessen, lätt kan utvecklas till en destruktiv historia.

I Adams bok finner vi missbruk av alla dess sorter- alkohol, kvinnor, makt, pengar- det saknas inte uppslag.

Nu har de värsta företagen av ovannämnda beskrivning rensats ut, men jag ställer trots allt huvudpersonernas – min kulturarbetare och aktiemäklares verkligheter mot varandra.

Jag tänker nu på författaren Daniel H. Pink som skrivit boken ”Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss”. Poängen i boken är att han anser att företag gör fel när de försöker inspirera sina medarbetare med mer pengar, iallafall när det kommer till människor som redan tjänar en ansenlig summa pengar. De har redan tillräckligt och triggas av andra faktorer som kreativa processer och en uppgift att lösa – utmaningen eller den sociala gemenskapen.

Pengar som enda inspirationskälla fungerade hyggligt bra i industrisamhället där man, i viss mån, kunde höja kvalitet och produktivitet genom att lova belöningar för ett monotont tempoarbete.

Han menar vidare att nu när huvuddelen av arbetsstyrkan är kunskapsarbetare och ägnar sin tid åt kreativt arbete, är det annorlunda. Människors motivation kommer alltmer inifrån och att erbjuda pengar kan förvånande nog ge minskad motivation.

Min filmare till kulturarbetartjej som kämpar med finansieringen av sitt projekt brinner för sin uppgift och lever med sin uppgift 24-7 – dygnet runt – 7 dagar i veckan med inte helt oproblematiska förhållanden.
I gengäld brinner hon för sin uppgift och har en inre motivation, glöd och passion som min beskrivna aktiemäklare helt tappat bort. Viktigt att tillägga är att det säkerligen finns helt andra personlighetstyper av aktiemäklare som har andra drivkrafter, men jag har valt denna för att exemplifiera vad Daniel Pink menar.

Till slut vill jag nämna och citera Richard Branson som så fint summerar min slutpoäng. Han ger sin syn på vad ordet framgång egentligen betyder. Framgång handlar om att göra det du trivs med och satsa på att bli bäst på något som du redan är bra på. Han menar att pengar och förmögenhet är en dålig värdemätare på framgång, och kändisskap ännu sämre. Pengar är bara intressant ur ett perspektiv -vad du kan skapa med dem.

Idag har en del kommit till skott och kan leva på vad de är ämnade att göra.
Det är detta rekryterare kallar för talangjakt. De letar efter människor som brinner för vad de gör. Kanske har min kulturfilmare en god chans att göra sig hörd om hon gör det på rätt sätt? Morgondagens organisation vet att man får släppa en del på tyglarna för att inte tappa marknadsandelar, och låta människor drivas av det som triggar igång dem.

Slutligen är vägen mer intressant än målet. Gillar man inte vägen man går på, kommer målet vara totalt ointressant och inte leda vidare till nästa intressanta målsättning. Så fyll vägarna med en massa mening, annars tappar du bort dig i myten om framgång.

Lycka till