Unna dig, dina nära och kära Berzelii Chocklad!

Mitt i tornadons Göteborska epicenter erbjöds i den hektiska julruschens klapphandel ett uppdrag jag inte kunde tacka nej till. Uppdraget löd enligt följande: För ut oemotståndliga Berzelii choklad till den julhandlande Göteborgska folksjälen, och låt det få bli årets julklapp. Mitt svar blev ett tveklöst JA, självklart!

Årets mest förmånliga presenterbjudande innehållandes toffékola, 10 praliner alla fyllda med spännande och unika överraskningar, samt en gudabenådad cognacslängd – till hälften mörk choklad samt marsipan av finaste slag, demonstrerades på den mest framstående plats vi kunde finna. Centrum av Göteborg, Arkaden med 50.000 förbipasserande av alla dess slag erbjöd en del häpnadsväckande inslag. Med skräckblandad förtjusning iakttog vi människor som var beredda att slänga sig efter demoexemplaren och lägga benen på ryggen. Demoexemplaren och värdehandlingen stoppades hädanefter upp med stora stenar med följande liten notis: God Jul!

Stressade folksjälar med uttryckslösa blickar stannade upp, tog kontakt fick smaka och fullständigt lös upp i vintermörkret med avslappnande leenden. Blickarna fylldes med liv igen och med chokladsmak i munnen behvövde jag inte fundera över om det fanns en chokladbit som passade varenda en av dessa 50.000 förbipasserande. För av mina kunder blev jag varse att det fanns chevré- och gåsleverfyllda chokladpraliner – något jag aldrig hört talas om tidigare.

Härliga tanke – en chokladpralin med skräddarsydda smaker för alla personlighetstyper för mig tillbaka till succéfilmen Chocolate, regisserad av Lasse Hallström med huvudpersonen Vianne som vet  vilken chokladsort som passar varje person.

Med färska råvaror av finaste sort kan varje Göteborgare vara glad för att det finns en lokal chokladproducerande fabrik mitt i stan som är beredd att satsa på kvalitetschoklad för att höja temperaturen och humöret några grader i stan. Lokalt, närproducerat och färskt är och förblir en smaksensation som skänker en svårslagen njutning. Att se någon smaka en liten bit Berzelii choklad, till skillnad från att smälla i sig en Marabou chokladkaka är en härlig syn.

Gör ett besök till Korsgatan 13, en trappa upp och upptäck vad Berzelii choklad har att erbjuda. Om inte för de intressanta chokladprovningar så för den  mysiga och avslappnande cafémiljö med det späckade sortimentet som överträffar gemene man och kvinnas förväntningar.

Unna dig, dina nära och kära Berzelii choklad. Because you´re worth it!

 

 

 

 

Göteborgs närings- och arbetsliv för en New Yorker.

En ung man från New York åkte till Nya Zeeland och träffade här en svenska som hade sin bakgrund som reklamare i Göteborg. De förälskade sig och han beslöt sig för att lämna sin hemstad New York, för att kunna bilda familj med tjejen han träffat i Nya Zeeland. Sin bakgrund hade han i flottan som militär, och som många förstår har han inte samma möjlighet att få samma typ av arbete i Göteborg.

Han har nu varit i kontakt med många storföretag och rekryteringsföretag och har förhört sig om sina möjligheter att finna något närliggande område där han kan verka och utvecklas. Han jobbar fn som byggnadsarbetare och vill testa något nytt, och vad får han för svar efter att ha varit på intervjuer?

Svaret blir följande: Du får gå in på vår web och leta bland våra tjänster.

Ett taffligt försök att marknadsföra hur långt HR-funktionen har kommit i Göteborg.

Jag förvånas alltid över vilka möjligheter man förbisett när man tar till denna tomma fras, som ändå inte leder till någonting nytt för våra inflyttade förmågor till denna stad. Kan det vara i klass med våra kommunalpolitikers visioner för den framtida staden Göteborg?

Vi ska nog göra ett gemensamt krafttag för att även människor utifrån ska kunna etablera sig i denna stad med utgångspunkt för sin kompetens.

Jag lägger idag in veto för frasen : Du får gå in på vår websida och läsa vidare om våra tjänster vi har. Den är i klass med spelet monopols kort: Gå vidare till Gå och sedan direkt in i fängelse.

Bättre kan ni HR-funktionärer i Göteborg.

Fabian Bengtsson -att leda sig själv och andra

Att livet i sig skulle bli ett kvitto på att man lyckas leda sig själv, och även andra i en väldigt pressad situation, krävde totalt fokus på uppgiften – Att rädda sitt liv.

Att leda sig själv och andra är vad livspusslet många gånger handlar om. Att klara av livspusslet, och att det är svårt, är en mening som människor ofta slänger sig med. Det kanske inte är så lätt, men det verkar heller ingen lätt uppgift att klämma fram ett leende på spårvagnen på väg till och från jobbet morgon och kväll. Vad människor tycker är lätt och svårt varierar.

Igår fick jag mig en riktig tankeställare. Fabian Bengtsson framträdde på Arena Göteborg i en fantastisk intervju med Leif ”Loket” Olsson. Han framträdde som en väldigt målmedveten, välbalanserad och genomtänkt man på ett väldigt personligt sätt.
Ingen tvekan om att denne man i sina bästa år, besitter en god portion självkännedom och är mästare i att leda sig själv och andra på en marknad där aktörer och agenter slåss i mördande konkurrens med tighta marginaler. På en stenhård marknad leder han hela koncernen Siba mot andra konkurrenter med betydligt mer kapital i ryggen.

För att kunna leda andra, måste man först kunna leda sig själv. En kort summering och ett gott exempel på det här är utan tvekan då Fabian frihetsberövades, och låstes in i en ljudisolerad trälåda med två förövare som hotade honom till livet och krävde en lösensumma från familjen år 2005. Han lyckades vända hela maktspelet till egen fördel, och efter 17 dagar hade han lyckats skapa en relation till sina värsta fiender, och även lyckats få dem att säga- Du skulle kunna bli min bästa vän. Han försattes på fri fot i slottskogen och hjälpte sedermera polisen att kartlägga lägenheten han befunnit sig i, så förövarna till slut kunde få sina straff.

Att lyckas vända maktspelet när man blivit totalt berövad på handlingsförmåga både psykiskt, fysiskt, socialt och känslomässigt kan tyckas vara en omöjlighet. Fabian lyckades trots alla dessa hinder skapa en relation till sina värsta fiender.

Utan tvekan har Fabian Bengtsson en väldigt stark överlevnadsinstinkt, som gör att han lyckats mobilisera alla sina resurser när han bäst behövt dem för att komma i mål. Jag kan inte finna ett bättre sätt att beskriva ett effektivt ledarskap.

Med bakgrund av detta menar jag att många av oss slösar med våra 24 timmar vi har till förfogande. På möten talar människor i mun på varandra och gärna om olika saker. Vi lyssnar inte på varandra och missförstår därför varandra. Sen talar vi illa om varandra. Vi skyller saker på andra som vi inte vill ta ansvar för. Tiden rinner iväg och vi sopar det obehagliga under mattan tills någon upptäcker att vi inte kan gömma det där längre, vilket späder på stressen ytterligare. På jobbet tjafsar folk och säger att de inte kan samarbeta. Hemma tjafsar frun och mannen om vem av svärföräldrarna man ska besöka till jul. Man tjafsar även gärna lite till om vem som ska hämta och lämna på dagis, eller kanske vilket dagis de ska gå till. Det är ingen tvekan om att det är svårt med livspusslet.

Hela livet är en kompromiss där alla inblandade parter vill ha ut något. Om man går igenom livet med medvetenhet om vad man själv vill ha ut, samt vad andra vill, och dessutom lyckas balansera dessa två, har man nått långt. Om man däremot går genom livet och bara fokuserar på vad som passar en själv, blir det svårt.

Fabian insåg att de två förövarna behövde någon som kunde lyssna på dem och bli deras vän och på det viset lyckades han vända dem till sin sida och räddade på så sätt sitt liv.

Jag känner spontant att vi har mycket att lära av en person som på ett mästerligt sätt lyckas leda sig själv och andra. Tack Fabian Bengtsson för en minnesvärd afton på Arena Göteborg.

Tillåt flow- topprestation och effektivitet!

Flow – de flesta som idrottat vet vad jag talar om, men inom företagsvärlden har tänket inte anammats fullt ut.

Trots allt, finns en del företag som anammat forskningen inom flow för att uppnå bättre resultat. Green Cargo gick 2003 med vinst för första gången på 125 år, efter att dåvarande VD Stefan Falk med bakgrund från Ericsson och McKinsey byggt in de huvudsakliga faktorerna för flow.

Människor i flödes eller flowtillstånd är sällsynta, men de finns, syns och verkar av full kraft. Du kan inte ha undgått att ha lagt märke till dem för de rör sig i takt till sin egen musik. Den här typen är inte vemsomhelst. Det är en människa som tävlar i en speciell gren utan motståndare. Människan har ingått en pakt med sig själv och tränar i mästerskapet med sig själv, och resultatet kommer från en livslång ständigt pågående process som ett resultat av hårt arbete. Människan drivs av något högre och tränar sig i att skapa sin egen situation. Med leendet på plats, full av energi och med en god portion humor tar hon eller han sig fram med snabbhet, smidighet och lätthet och får grymt mycket gjort. Urtypen till människa dansar i takt till sina egna pulsslag.

Vill ni veta mer?

Typen har oerhört lätt att improvisera, finner sig i de flesta situationer och går ihop med nästan vemsomhelst. Sällan hör man klagomål eller gnäll. Skulle det finnas tillstymmelse till missnöje, hör det till regeln att göra något åt det. Tiden är alldeles för dyrbar för att tillåta klagande eller gnäll.

Ställer du en fråga, får du antingen ett ja eller nej toppat med en motivering. Om frågan inte går att besvara med ett ja eller nej, får du kanske ett svar där personen utvecklar ett resonemang. Ett resonemang som på ett medvetet sätt tagit ställning efter eget bevåg, synsätt och förhållningssätt.

Med ett finare ord säger psykologerna att människan lever i kongruens med sin kropp, intellekt och själ. Alla dessa tre ska överensstämma för att kunna nå toppresultat och hamna i tillståndet flow. Det låter en aning abstrakt, men jag ska försöka översätta just hur denna människotyp verkar till vardags, eftersom jag lärt känna några få, och trivs förbannat bra i deras sällskap!

En vidare beskrivning av människotypen. De går i takt med sin puls, tvekar sällan, har sitt synsätt och förhållningssätt klart, står för sitt tänk, uttrycker sina känslor, står för sin egenhet och målar sällan upp några hinder oavsett sällskap eller situation. En person med detta tillstånd kan bli precis vadsomhelst närsomhelst. Runt dynamiska personligheter händer alltid mycket oavsett situation. Ordet dynamisk betyder ordagrannt ””förmågan att ställa om sig”. Så länge de verkar konstruktivt fungerar de som en riktig tillgång. Det inre tillståndet med aktivt ställningstagande styr över tankar, beteenden och handlingar. Det är full fart framåt i 500 knyck, och personen i fråga låter sig inte hindras. Alla hinder är överstigliga. Man finner sällan en människotyp som anammar ”flow” jämt, men det finns absolut ett beteendemönster som ofta är återkommande. Vi finner dem ofta i skapande yrken.

Men varför är de så få?

Mer ofta förekommande är att man träffar barn som lever fullt ut. Barn har sina unika personligheter redan som små, men vad händer fram till vuxen ålder? Studier visar att vår uppskattning av roligheter utvecklas redan i 2-3-årsåldern. Vid fem års ålder brister barnet i skratt i genomsnitt 400 gånger om dagen, och så roligt blir det sedan tyvärr aldrig mera. Bara ett år senare är livet inte fullt lika kul, men ändå värt 300 skratt per dag. Med åren blir i varje fall den västerländska människan allt dystrare. Således skrattar vi som vuxna statistiskt sett 15 gånger om dagen, helst då på någons bekostnad.

Den biologiska nyttan med att skratta loss är som bekant väl dokumenterad. Uppfriskande substanser strömmar ut i kroppen. Stresshormonerna tar en paus, blodtrycket sjunker och hjärnans belöningssystem stimuleras.

Det vanligaste och ständigt återkommande ord ett barn hör är ordet ”nej”. Enligt en undersökning har genomsnittsbarnet hört ordet NEJ 40 tusen gånger vid 5 års ålder, och det repeteras miljarder gånger i det undermedvetna. Lika lite som tvång kan skapa en positiv känsla hos någon, lyckas ordet nej få en positiv klang. Båda företeelserna skapar obehag och väcker motstånd.

Paulo Roberto beskriver flödet på ett annat sätt. I sitt framträdande har han en intressant symbolik i 6 bollar som ständigt hålls i rörelse genom livet. Jonglören i livskvalité, har uppgiften att hålla både gummi- samt kristallbollar uppe i luften. Som alla jonglörer tappar man stundtals en boll i marken. Skillnaden ligger i om man tappar en gummi -eller kristallboll i golvet, där alla kan räkna ut vad effekten blir om man tappar en kristallboll. Han redobör först för gummibollarna som var och en består av följande:
1) Yrke, 2)Pengar och ekonomi 3)Materiella saker

Kristallbollarna är följande:
4)Nära relationer 5) Kropp och sist men inte minst 6)själen. Jag saknade här intellektet men får nöja mig med att koppla ihop det med yrkesidentiteten.

När alla dessa bollar är i luften har vi flow, som det numer bedrivs forskning inom. I tillståndet flow går allt med lätthet, det blir rätt och tiden försvinner. Flow inträffar under lagom utmanande och stimulerande uppgifter. Människan lever i kongruens och på så vis i samförstånd med både kropp, själ och intellekt, och vet precis var hon ska sätta sin gränser för att kunna flyta på i sitt flöde. Personen håller en inre dialog, som för det mesta är livsbejakande, men sätter stopp för när gränsen passeras. Det fina är att en sådan person inte kan bli utbränd och sällan blir sjuk.

Den nya forskningen säger att flow inte alls är kopplat till IQ, och att det kommer med låg puls, djupare andning och med ett leende. Flow kallas idag även ansträngningslös uppmärksamhet. Medvetandet är totalt obesvärat av vad du gör – du är i ett flow och lyckan är total.
Forskarna menar att flow är ett speciellt tillstånd som uppstår genom samspelet mellan positiv affekt och fokuserad uppmärksamhet.

Tillsammans med sina anställda hittar företag som anammat flow en balans mellan utmaning och förmåga för samtliga medarbetare ihop med dem själva. Samtliga medarbetare får feedback på arbetet och klara målbilder. Det här är framtiden gott folk. I flow management förstår ledaren vilka personligheter som ingår i laget, och hur man tar fram det bästa av alla. Vad som krävs av en ledare är total fokus på arbetslaget, och att man kan sätta sig själv i bakgrunden och låta laget framträda. Flow management har inte vunnit stor genomslagskraft ännu, men håll i er. Det finns där runt hörnet och blir vår framtid. Framtiden är till för ledare som förstår och har ett genuint inneboende intresse för relationer. Vi har idag ännu inte förstått konsekvenserna av att vi inte ser människan med sina inre resurser och kapacitet, samt med vilken effekt det har på organisationens prestationer och effektivitet.

Så länge vi bara ser människan som en kugge i maskinerit och inte tar personlighet och kompetens i beaktande har varken individen eller organisationen en chans att uppnå flow. Vi har allt att vinna på ett gott samarbete, hälsa, idérikedom och människor som vaknar upp och med lust att gå till jobbet där kapaciteten nyttjas optimalt.

Arena: En 08:as väg till Göteborgs själ

Göteborg som stad tar lite tid att lära känna, iallfall för en Stockholmare. Men som med allt annat man vill åstadkomma, går det om man inte ger upp.

Genom historien har Göteborg alltid varit en hamnstad och handelsplats. Internationellt sett har holländare stått för uppbyggnaden av stadens arkitektur, samt britter och skottar varit engagerade i handeln med Ostindiska kompaniet. Självklart har staden en saluhall där världens alla hörn representeras av ett 40-tal matbutiker.

Jag gillar speciellt platser som har lämnat många spår efter olika slags människor och influenser. Sådana platser präglas av både öppenhet, nyfikenhet, tolerans och utveckling. Likt saluhallarna som präglats av anrika influenser finns ett stenkast härifrån på adress Avenyn 1, Restaurang ETT. I denna flotta byggnad ligger också den vackra Guldsalen. Precis samma känsla jag får inne i Saluhallen, får jag inne i Guldsalen. Det är som om människorna genom det dryga seklet gjort avtryck i atmosfären. Det är inte bara bokstavligen talat högt i tak, utan även bildligt och symboliskt. Guldsalen har fungerat som mötesplats och arena för både friherrar, baroner, redare, konstnärer och såväl lokala som inresta festprissar sedan byggnaden stod klar 1883.

Mitt första möte med byggnaden och restaurangen var en tidig sommarmorgon innan majoriteten av göteborgare vaknat. Jag traskade ner över Haga, genom Vasastan, och ner mot Avenyn 1, till just Restaurang ETT. Väl inne på rekommendation av Jan, en av grundarna till Arena Göteborg, intervjuades Dennis Andersson – grundaren av Gothia Cup, av Leif ”Loket” Olsson. En frisk fläkt i intervjuväg manade till många skratt och berikade min kunskap om Göteborg. På kort tid fick jag även bekanta mig med en personlighet som gjort stort avtryck på staden. För en person som mig själv som inte har rötter i Göteborg, insåg jag snabbt att Arena Göteborg är ett mycket framgångsrikt koncept.

Under intervjun visar sig Dennis Andersson vara en driven man med både självdistans och humor. Han har byggt upp en arena för ungdomar som varje år får chansen att möta lag från olika länder i fotbollsmatcher i arrangemanget Gothia Cup.
Jag får kontakt med ytterligare en av Arenas grundare, Owe, och förstår att han verkar i samma anda som Dennis Andersson. Han skapar kontaktytor och är en brobyggare till visionär, som skapar en gemensam arena och sammanför göteborgare intresserade av business, media, kultur och sport. Han rör sig kring borden med smidighet och hinner småprata med alla som önskar en pratstund innan huvudpersonen ska framträda. Med självklarhet tar han initiativ och hälsar på mig som är ny bland 70-tal personer som närvarar.

Intervjun med Dennis Andersson som Leif ”loket” bemästrar med finess, flyter på i humoristisk anda och jag tänker följande: – Det krävs mycket jobb för att sy ihop ett evenemang av sådan dignitet. Ett lyckosamt koncept som får människor att stiga upp långt innan det är dags att gå till jobbet en vanlig dag. Organisatören Owe, med sitt enorma nätverk, som jag nu fått lära känna, har en mycket speciell kompetens som kommer Göteborgarna till stort gagn.
Morgonen har givit upphov till många visitkortsbyten. En visionär till brobyggare med sinne för organisation och nätverkande, som dessutom gör det med god stil, glädje och smak för det goda i livet. Det är Owe personifierad, och konceptet handlar om business with pleasure med starka influenser från USA.

En positiv anda genomsyrar hela tillställningen. Hjärtlighet, nyfikenheten och öppenhet ger mersmak för mig. Pulsen av riktiga människor som framträder med en organisation som tagit hänsyn till de allra viktigaste beståndsdelarna. Alla deltagare bjuder på sig själva och sin kompetens i hjärtlig anda. Hela tillställningen har rikliga mängder av både hjärta, hjärna och själ som balanseras i rättmätiga mängder mot varandra.
Jag har träffat en människa som ser längre än de flesta. Han tänker framåt samtidigt som han är fullständigt närvarande i nuet. Jag tänker att mitt i detta evenemang finns min chans att lära känna hjärtat, hjärnan och själen i Göteborg. Här samlas alla människor som vill göra något kreativt, inte bara för sig själva utan även för andra och ta ansvar för samhällsutvecklingen.
Det är när jag möter sådana människor som jag får tillförsikt och hopp om framtiden och kommande generationer.

Hatten av för Owe och alla ledare som driver på utvecklingen i rätt anda. Låt Göteborg influeras av ett ledarskap i just Arena Göteborsk anda.

Bortanför den komfortabla zonen

Gång på gång får jag bekräftat att det händer saker bortom den komfortabla zonen.

Idag möte med en person som for till Pristina för att delta i en världskongress – World Congress of Excellence Sport and Life.
En av mina första frågor till mannen som reste hit var: Hur kan man förlägga en världskonferens till Pristina?

Han beskrev stadens gator på detta vis: Jag steg av flyget och såg få män över 40. Miljön var sargad och enslig och det fanns inte mycket av bekvämlighet. Bekvämlighet som i de allra flesta fall brukar inkluderas när det vankas konferens.

Aha sa jag: det finns en poäng med att gå bortom bekvämlighetszonen när man fördjupar sig i denna typ av frågor?

Balkan – här har det hänt mycket genom historien. Här möts Asien och Europa med olika kulturer och religioner.

Samtalet kom inte helt osökt in på den västerländska och det asiatiska mentaliteten i affärssammanhang.

Han hade träffat på en amerikan som börjat träna ett asiatiskt landslag. Om coachen i laget ens yttrat orden- ”Vad tycker du eller hur tycker du vi ska lösa situationen”, hade han betraktats som mes och blivit utbytt med omedelbar verkan. Dessutom finns tendenser i både Kina och Hong Kong att män mitt i karriären räknar med att tjäna så mycket som det bara är möjligt fram till 35 års ålder. Sen pensionerar de sig och gör precis vad de vill. Pengarna är bara ett medel för att kunna uppnå målet att fritt bestämma vad de ska göra av sitt liv ”på riktigt”.

När människor står i begrepp att byta jobb här i Sverige tänker de ofta: Jaha , vad har den här arbetplatsen att erbjuda mig? Vad jobbar det för människor här och kommer jag att trivas? I Asien tänker man överhuvudtaget inte tanken. Här tänker man så här när man står i begrepp att ta ett jobb. -Hur mycket stålar kan jag dra in här? Företaget i sin tur koncentrerar sig på att mäta personen på utlovade prestationer till punkt och pricka var evigaste dag.

Det asiatiska tänket är en aning militäriskt för en västerlännings smak, men konferensen i Pristina väckte en del funderingar över hur det asiatiska tänket skulle kunna kombineras med det västerländska. Jag märker att han influerats av allt han varit med om på konferensen och att han brottas med att finna synergieffekterna mellan de olika kulturernas mentalitet i affärssammanhang.

Lunchmöte med en annan person som valt att kliva av sin toppposition på storföretag för att starta eget. Han driver idag sitt eget företag som bedriver verksamhet med företagsvärderingar som huvudfokus, men har även en klar inriktning mot management och ledarskap. Företaget har två ben att stå på och i närmare diskussion förstår jag att personen i fråga har visioner om att bygga sitt eget lilla imperium och kanske utanför Sveriges gränser. Hans son kom en dag fram till honom och frågade: Hur har du lyckats med detta på så kort tid? Han satte sig ner och funderade och kom fram till en slutsats.”Varenda liten byggsten jag lagt i mitt skapande av mitt nya företag har en sak gemensamt: varje gång jag lagt en byggsten har det föregåtts av en situation där jag gått bortom min bekvämlighetszon.

I en vidare diskussion med en kines som varit indragen i diskussioner kring Volvos samgående med Gili sedan 1999, frågar han sig hur vi kan ha bostadsbrist i detta land med så få människor. Det är ett stort frågetecken för honom när det inte råder bostadbrist i Peking. Det är det yttersta tecknet på den ineffektivitet som råder i detta land, menar han. Även den offentliga sektorn präglas enligt honom av ineffektivitet. Systemet är inte anpassat till människans bästa.

Tillbaka till ruta 1 och samtalet med mannen som deltagit i konferensen. Jag ser vilka influenser konferensen väckt hos mannen som så gärna tänjer på sitt medvetande likt ett resårband åt olika håll.
Vi talar aldrig direkt om bekvämlighetszoner, men de finns där för de flesta människor.

Han nämner även den andra ytterligheten av konferens man kan bli skickad på av företag. In vivo konferensen där man som medarbetare blir skickad en inbjudan från företaget med föga beskrivningar. Helt plötsligt pajar bussen i 30 graders kyla. En observatör sitter med som medpassagerare och gör sina iakttagelser. En del blir förbannade, andra svimmar men så finns en grupp till och vad gör de? I allra bästa fall försöker de på olika sätt lösa situationen.

Jag tar med mig alla dessa iakttagelser och tänker;

Det finns alla sorters människor. Går vi in under skalet finns det två ytterligheter till drivkrafter hos oss.

Gör vi saker enkom för att bekräfta oss själva där vi är, eller väljer vi att anta utmaningar för utvecklingens skull? Det finns nog inga enkla svar utan fungerar olika beroende av situation, men att konstant verka innanför bekvämlighetszonen går att förklara med att rädslan för att misslyckas är så mycket större än att anta utmaningen. Utmaningen ligger i att uttöka sitt register för att kunna handskas med nya situationer.

Alla dessa kontakter har skapats utanför min bekvämlighetszon och det har mynnat ut i denna artikel. Det händer helt klart saker med människans inre när man går utanför sin bekvämlighetszon.

Bakgrund

Jag heter Janette Vejman-Edelhajt och skriver om aktuella samhällstrender med inriktning mot organisationsutveckling. Med utgångspunkt från min bakgrund inom både HR- och IT-branschen, önskar jag förena det bästa av två världar ,och hämtar nyhetssstoff från båda synsätten. 

Se mig som en reporter som spårar upp nya positiva framtidutsikter inom organisations- och verksamhetsutveckling där långsiktigt kvalitativt tänk  går hand i hand med det kvantitativa och resultatorienterade synsättet. 

Bakom positiva siffror finns alltid rätt personligheter, attityd och kompetens, som levererar i enlighet eller utöver kundens önskemål och behov.

Denna webplats syftar till att ta fram det positiva arbete som skapas inom organisations- och företagsvärlden, för att skapa ett mer framgångsrikt och hälsosamt samhälle. I bästa fall leder den till att få upp ögonen för framgångsrika koncept och processer som kan smitta av sig på andra verksamheter.

Med rätt inställning och kompetens kan människor idag nyttja resurser på ett betydligt bättre sätt i form av både human- och ekonomiskt kapital.

Låt oss få upp ögonen på hur andra gör och ta tillvara framgångsrika exempel.

Framgång

Jag förvånas aldrig över hur olika världar vi människor lever i. Sannolikt är att slumpen inte avgjort helt och hållet var vi hamnat, och att vi har använt oss av olika grader medvetna eller omedvetna strategier som lotsat oss dit. Vi drivs av olika saker som bottnar i olika intressen och drivkrafter.

Jag har idag haft förmånen att träffa en kvinna som kallar sig för kulturarbetare/filmskapare som just är i färd med att skapa sitt eget manus med en filosofisk-existensialistisk touch. Hon brottas med uppgiften att jaga rätt på finansiärer som kan backa upp henne ekonomiskt för att kunna slutföra sitt projekt. Finansiärer står inte på kö och och hon kämpar i motvind för att väcka intresse för sitt projekt.

Mot hennes livsstil ställer jag en aktiemäklares, och vi drar tillbaka klockan till början av 2000-talet. Kontexten är Carnegie, företaget som hamnade i kris. Här fullständigt badade man i pengar, och man levde i total avsaknad för hur pengar skulle hanteras och värderas. Totalt 0-koll.

Man blandade friskt ihop firmans pengar med sina egna och gränsen mellan privat sfär och arbete fanns inte. Adam Adamovic beskriver detta fenomen i sin bok ”Ondskans herrar” där fest, sprit, droger, bakfylla och bonus varvades om vartannat och gick till sitt slut ut över aktieägarnas vinstintresse. Kvar blev ett skal. Till slut gick det så långt att beteendet äventyrade hela företagets existens och blev firmans undergång. Nu till den brännheta frågan:

- Vad har en fattig kulturarbetare som en rik aktiemäklare inte har?

Jo, hon har en inre kreativ process samt total handlingsfrihet och styrs av en inre motivation där finansiella hinder inte stoppar henne. Motivationen är starkare än rädslan för att misslyckas.

Just denna beskrivna aktiemäklare styrs däremot av ett yttre grupptryck där sanktioner, tvång, hot om att man inte får ta del av gemenskapen om man inte gör som alla andra, ständigt gör sig gällande. Rädslan har tagit över den inre motivationen. Jag gissar att den mentala arbetsprocessen borde vara av analytisk karaktär, men styrs kanske endast av enkla transaktioner med tryck på köp- och sälj knappen. Endast mer pengar finns med som motivatorer i sammanhanget. Min tes är att just denna typ av arbetssituation där man själv inte är delaktig i skapandeprocessen, lätt kan utvecklas till en destruktiv historia.

I Adams bok finner vi missbruk av alla dess sorter- alkohol, kvinnor, makt, pengar- det saknas inte uppslag.

Nu har de värsta företagen av ovannämnda beskrivning rensats ut, men jag ställer trots allt huvudpersonernas – min kulturarbetare och aktiemäklares verkligheter mot varandra.

Jag tänker nu på författaren Daniel H. Pink som skrivit boken ”Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss”. Poängen i boken är att han anser att företag gör fel när de försöker inspirera sina medarbetare med mer pengar, iallafall när det kommer till människor som redan tjänar en ansenlig summa pengar. De har redan tillräckligt och triggas av andra faktorer som kreativa processer och en uppgift att lösa – utmaningen eller den sociala gemenskapen.

Pengar som enda inspirationskälla fungerade hyggligt bra i industrisamhället där man, i viss mån, kunde höja kvalitet och produktivitet genom att lova belöningar för ett monotont tempoarbete.

Han menar vidare att nu när huvuddelen av arbetsstyrkan är kunskapsarbetare och ägnar sin tid åt kreativt arbete, är det annorlunda. Människors motivation kommer alltmer inifrån och att erbjuda pengar kan förvånande nog ge minskad motivation.

Min filmare till kulturarbetartjej som kämpar med finansieringen av sitt projekt brinner för sin uppgift och lever med sin uppgift 24-7 – dygnet runt – 7 dagar i veckan med inte helt oproblematiska förhållanden.
I gengäld brinner hon för sin uppgift och har en inre motivation, glöd och passion som min beskrivna aktiemäklare helt tappat bort. Viktigt att tillägga är att det säkerligen finns helt andra personlighetstyper av aktiemäklare som har andra drivkrafter, men jag har valt denna för att exemplifiera vad Daniel Pink menar.

Till slut vill jag nämna och citera Richard Branson som så fint summerar min slutpoäng. Han ger sin syn på vad ordet framgång egentligen betyder. Framgång handlar om att göra det du trivs med och satsa på att bli bäst på något som du redan är bra på. Han menar att pengar och förmögenhet är en dålig värdemätare på framgång, och kändisskap ännu sämre. Pengar är bara intressant ur ett perspektiv -vad du kan skapa med dem.

Idag har en del kommit till skott och kan leva på vad de är ämnade att göra.
Det är detta rekryterare kallar för talangjakt. De letar efter människor som brinner för vad de gör. Kanske har min kulturfilmare en god chans att göra sig hörd om hon gör det på rätt sätt? Morgondagens organisation vet att man får släppa en del på tyglarna för att inte tappa marknadsandelar, och låta människor drivas av det som triggar igång dem.

Slutligen är vägen mer intressant än målet. Gillar man inte vägen man går på, kommer målet vara totalt ointressant och inte leda vidare till nästa intressanta målsättning. Så fyll vägarna med en massa mening, annars tappar du bort dig i myten om framgång.

Lycka till